Elvispens farfar (60+) har fått en dator för första gången i sitt liv. Då kan jag läsa tidningen när jag vill säger han. En dag var datorn vansinnigt seg så farfar Elvisp bad Pappa Elvisp att titta på den.

Farfar Elvisp hade upptäckt XXX ...

(Jag heter inte Matias, och bilden är snodd från gooogle)

Idag på lektionen med "mina" elever som jag är klassföreståndare för,

vi har svenska, och friskar upp grammatikminnet med lättsamma övningar och diskussioner. Klassen består av 20 trevliga killar, och jag är som klassföreståndare stolt över hur bra klass vi är.

Elev 1: Nu kan jag ju detta!

Jag: Vad bra! Det var precis det som var meningen.

Elev 1: Men du, fröken (ja -de kallar mig fröken) hur länge ska vi läsa svenska A?

Jag: Till sommaren, hela ettan alltså.

Elev 1: och sen då?

Jag: Sen läser ni svenska B i tvåan och trean.

Elev 1: Har vi dig då också?

Jag: Det vet jag inte...

Elev 1-20: Vaddå?!?

Jag: Jag vet bara att jag ska vara här läsåret ut, till sommaren.

Elev 1: Men va fan?!

Jag: Japp, så är det.

Elev 1: Men du är ju VÅR lärare och klassföreståndare!

Jag: Ja, jag vet...

Elev 2: Ska du sluta!?

Jag: nä, det hoppas jag inte men jag vet bara att jag är kvar till sommaren, sen vet jag inte mer.

Elev 1: Det är förjävligt! Kan man klaga?

Jag: Ja, för fan -klaga hos rektorn!

Elev 1-20: höhö

Elev 1: Jag ska klaga! Du kan ju inte sluta sen! Då blir vi ju ensamma!

Jag: Nawww.... Ni får framföra det till rektorerna!

Elev 1: Jag ska klaga!

Jag försöker få upp plasten runt ett paket ljus. Elvispen står bredvid och tittar på.

- Å dä?

- Det är ljus som i ska tända.

- Mmm

- Men mamma får inte hål på plasten...

- Näää *slår ut med händerna*

Jag kämpar vidare och blir alltmer frustrerad.

- Men!! FAN då!

- Fan! *klappa händerna eftersom han lyckats härma ett nytt ord*

....

Jag satt ikväll och läste gamla inlägg i bloggen. Det är vansinnigt så fort tiden går, och jag inser hur stor min lille Elvisp blivit -19 månader. Han har gått från att vakna av att fötterna kanske rymt till att kunna konstatera om det är en daktor eller bastbil som körde förbi, om det är en nin eller en jis i bondgårdsboken... Han är så klok vår Elvisp. Han talar med en gång om att det är ajaj att pilla på ljus (även om de är släckta) och han skriker NÖÖÖ om en hund skäller.

Vår lille kille.. det är så fantastiskt kul att läsa i bloggen om hans tid som nyfödd att jag nog fan måste börja blogga igen så jag har någonstans att gå tillbaka till den dag han fyller 15.

Im back. Är det någon kvar?

Vår älskade Lopphund finns inte hos oss längre. Ni ska tro det är tomt efter henne och vi saknar henne så in i helvete -för att tala klarspråk.

Hon blev sjuk, och fort gick det, och efter ett dygn på djursjukhuset och överläggning med världshistoriens bästa veterinär tog vi beslutet att låta henne springa vidare. Men saknaden och tomheten är enorm.

Sov Gott min älskade Lopphund. Vi ses igen.