Idag är det sol och hyfsat varmt. Äntligen.

Jag och Elvispen ska på föräldrarträff idag och Pappa Elvisp ska frisera våra buskar vi har i trädgården.

Det ska bli spännande att se hur Elvispen reagerar på det andra små idag. Han har varit lite ostabil i humöret den senaste veckan när det gäller att hälsa på folk (även de han känner). Antingen blir han väl förbannad när vi kommer ner till BVC (där träffen är) eller tycker han det är fantastiskt roligt.

Jösses.. Elvispen var inte sugen på sin flaska mat ikväll så vi rörde ihop lite gröt eftersom jag anade att han annars skulle vakna sketahungrig inatt. Och jäklar vad han åt gröt! Det var första gången han fick smaka bebisgröten och vi fick till slut stoppa matintaget för den lille då vi blev nervösa att det kunde bli förmycket av det goda så här i början.

Nu vill han nog aldrig mer käka rälig flaskmat... Nu har han sagt g´natt för idag.

Jag har funderat på en sak. Tycker folk (i allmänhet) inte om ifall någon annan har det bra, mår bra och inte klagar?

Några exempel, kanske känns det igen? 

När jag var gravid (Elvispen är nu fyra månader) fick jag och Pappa Elvisp höra diverse skräckhistorier. När vi köpte vagnen kunde bebisen i magen dö. När jag bara hade gått upp några kilo i början skulle jag "vänta" så skulle jag minsann bli enormt fet snart. Jag skulle må illa, ha halsbränna och inte kunna gå. Vi skulle aldrig mer få sova, duscha eller träffar vänner. När Pappa Elvisp inredde bebisrummet suckades det. När jag sa att jag mådde bra fick jag som respons "vänta du!."

När Elvispen kom och jag och Pappa Elvisp tyckte allt flöt på otroligt smidigt skulle vi "bara vänta" för värre skulle det bli. När Elvispen sover hela natten så ska vi återigen "bara vänta" för fy fan vad vi kommer få sova lite sen! Att jag gått ner nästan alla graviditetskilo är orättvist (även om jag kämpar för att göra det), att Elvispen går upp bra i vikt är inte heller bra -då heter det att han är tjock. Att Pappa Elvisp prioriterar sin son framför annat är "duktigt" -jag däremot är inte särskilt "duktig" verkar det som...

Egentligen är detta inget att lägga någon vikt vid och det gör jag väl inte heller men jag kan ändå inte låta bli att fundera i dessa banor. Varför är det så svårt att säga något positivt till någon annan? Jag fattar inte.

Jepp, Elvispen fortsätter sova hela natten. Dock är han numera lite mera gnällig i 20 minuter (gnällig för att vara Elvispen vilket betyder just gnäll, inte skrik och gråt) när han ska somna. Har förstått att det kan bero på att han är i en utvecklingsperiod.

Vi sover gott här.

Elvispen har slutat, självmant, att äta på natten den senaste veckan. Han somnar runt 20 på kvällen, och får mat innan vi lägger oss, somnar om med en gång och sover sedan till 09. Idag sov vi till 9.45

Och som aaaaldrig skulle få sova på natten hette det.

What det fuck is this shit?!

Nu, kära bloggvänner behöver jag lite roliga idéer till Elvispens namnfest!

Vi har en dikt som hela namnfesten ska utgå ifrån och präglas av. Vi kommer läsa dikten högt inledningsvis för att sedan spinna vidare på denna. Men. Av erfarenhet vet jag att alla inte greppar vad man egentligen säger om de inte samtidigt själva kan se och läsa texten. Och här kommer då ni in i bilden.

Jag funderade på att kanske skriva ut dikten, rulla ihop pappret, slå en blå rosett kring rullen och lägga en sådan på varje sittplats. Kan det vara något? Jag vet inte. Andra tips? Ös på!!

Idag fyller Elvispen fyra månader! En sak hade alla rätt i -tiden går fort.