Det är märkligt att hur trött jag än är på dagen och hur eländig jag än känner mig så kommer jag sällan i säng i normal tid. 

Jag försökte vila ikväll. Det gick sådär. Jag slumrade till och vaknade 10 minuter senare. Hopplöst. Jag tror jag kommer få sova mer när Elvispen kommit.

Nu ska iallafall jag och den Blivande Pappan krypa ner i sängen och ligga och titta på tv tills John Blund kommer och kastar sömngrus på oss. 

Sov gott och dröm sött.

Idag såg jag mig själv i profil i spegeln. Jag är ju helt avlång med min mage! Den har vuxit jättemycket. Jag har varit enormt dålig med att ta foto på den men imorgon ska vi försöka få tummen ur och föreviga Elvispens boende.

Kanske kommer jag till och med sakna magen sen... Iallafall lite? 

Nu kan han snart komma, vår lille Elvisp. Idag har vi ställt ordning skötbordet och jag märker hur jag funderar och klurar på var allt ska placeras. Vilket vill jag ha närmast? Vad kommer användast mest? Jag uppför mig som om jag har ett av världsproblemen att lösa och tycker att det jag gör, i görandets stund, är oerhört viktigt. Det går nästan så långt att jag känner att det är avgörande för Elvispen huruvida blöjorna eller rumppudret ligger i den högra korgen under skötbordet. 

Jag tror Elvipen ger fan i vilket. Är det detta fenomen som kallas att "boa"? Just nu anser jag (nåja... det är en sanning med modifikation för jag är faktiskt inte helt mentalt störd) det vara oerhört viktigt att placera saker och ting på sin rätta plats på skötbordet. Mycket energi har ikväll gått åt till att fundera ut på exakt var allt har sin rätta plats...

Mmm.. lite störd är jag kanske. Eller bara jävligt gravid?

JAG HAR FÅTT EN! En liten rälig jävel i sidan, ca 1,5 cm lång och irriterande. Min första bristning.

(Vecka 36 nu)

 Nu börjar jag känna att jag har större problem med min rörelseförmåga. Jag har en Elvisp-rumpa uppe i revbenen vilket har resulterat i känselbortfall i huden men värk därunder. Mycket märklig känsla. 

   Jag låter som en brunstig ko när jag

• vänder mig i sängen
• reser mig från sängen/soffan
• går upp till ovanvåningen
• böjer mig ner
• plockar upp/ner från diskmaskinen
• tar på skor/strumpor

Förvärkarna har lugnat sig avsevärt. Det var inte på riktigt än, tack och lov. Några veckor till får Elvispen vänta. 

Nu har jag stått i duschen en stund och förvärkarna verkar ha lugnat sig. Då kan det väl inte vara på riktigt? 

Nu börjar det bli spännande... eller ska jag skriva oroande? I snart tre timmar har förvärkarna varit hyfsat regelbundna. Men jag tror ändå att det bara är förvärkar. Det kan inte vara på riktigt detta. Det är för tidigt (v 35) och det gör säkert ondare när det är på riktigt.